Bor: Bromma
Familj: David, Amanda, Ebba
Träning: Löp/lunk och Megaformer
Restaurang: Lilla Ego, Bar Agrikultur, Urban Deli
Författare: Mhairi McFarlane, Marian Keyes
Serie: Schitt’s Creek, Big Little Lies, Succession, Game of Thrones, Scrubs, Homeland, New Girl, The Bear… (jag kan fortsätta i oändlighet)
Sött: Inget slår en bra påse lösgodis
Podd: Uppgång & Fall, P3 Dokumentär
Café: Delselius på Renstiernas gata
Resmål: Reykjavik, Kapstaden, Palma, skärgården!
App: Google Maps! (har världens sämsta lokalsinne)

Om mig

Jag heter Eleonor, är född 1983 och bor i Bromma med min sambo David och döttrarna Amanda och Ebba.

 Min första utgivning publicerades när jag var tio år. Tidningen hette Stegra, handlade om hästar och ridskolor och trycktes på glansigt faxpappar som liksom rullade ihop sig. Till min stora besvikelse var det inte så många i målgruppen (det vill säga min närmsta släkt) som signade upp sig på helårsprenumerationer, så Stegra gick i graven efter bara två nummer. Till min besvikelse, men till min pappas fax glädje.

 Jag bodde vid Helgalunden på Södermalm till jag var sju, sedan flyttade vi ut till vårt sommarställe i Skärgårdsstad utanför Åkersberga. En sommaridyll med allt vad det innebar, kvällsbad och liljekonvaljdungar och vinterns sandbilar som alltid kom till vår branta uppförsbacke sist på dagen.

Häst- och skrivintresset höll i sig hela vägen till Mediegymnasiet i Täby, där jag beslutade mig för att plugga till journalist efter studenten. Tre roliga år på Högskolan i Kalmar resulterade i jobb som lokalreporter på Norrtelje Tidning. Lärorikt, men jag var sugen på att testa något annat och började som praktikant på humorprogrammet Hey Baberiba. Kort därefter började jag på Felix Herngrens produktionsbolag FLX där jag jobbat med både TV och reklamfilm sedan dess, nu på produktionsbolaget Breakable Films.

Det har förstås kliat i fingrarna efter att få skriva igen, så när jag blev mammaledig beställde jag en bok om dramaturgi på nätet och började skriva på min idé. Jag skrev när Amanda sov, allt som oftast bara med en hand medan den andra vaggade. Sakta men säkert blev det ett råmanus. Efter lite redigering skickade jag till några snälla provläsare och till lektörsläsning på Författarcentrum. En massa bra feedback, och sedan var det dags att skicka till förlag. Väntan, väntan. Två nej. Väntan. Och så ett JA!

Lind & co ville ge ut min bok, och jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant. Nu är tre böcker släppta och det är fortfarande nypa-sig-i-armen-känsla.